En dryg generation Katrineholmare har växt upp med Katrineholms-Veckan!

Vikten av att marknadsföra Västra Sörmland växte sig allt starkare under 70- och 80-talet. 1974 arrangerades exempelvis Katrineholmsdagen på Skansen. Det fanns många som engagerade sig i frågan och en av dem var Rune Olsson. Han hade sett de evenemang som växte fram i olika städer och funderade på om man inte kunde göra något liknande i Katrineholm. Rune var involverad i KSK och hjälpte klubben med marknadsföring så närheten till idrottsföreningarna var given. Initialt fanns också Göran Karlsson med i planeringen. Han hade arrangerat Skansen-dagen och hade erfarenhet på området.


För att göra ett så stort arrangemang som Rune tänkt sig räckte det inte med en förening utan kontakt togs med KAIK, KIF och Värmbols GoIF. Tanken var att överskottet skulle gå till ungdomsverksamheten i klubbarna. Kommunalrådet Per Engvall hade egna funderingar på att skapa en uppföljare till Skansendagen så kommunens välvilja till projektet var stor. Näringslivsdirektören Christer Sävblom engagerade sig också.


1985 arrangerades den första Katrineholms-Veckan. Ett storartat arrangemang med Backavallen som centrum. Arméns Musikpluton, Tatoo och mycket publik slog an tonen för fortsättningen. Till Veckan införlivades Köpmannaföreningens traditionella Skördefest med Lions kräftskiva på Torget. Dessutom lades Ceres GP-lopp på cykel under Veckan. Som samordnare utsågs Christer Hellqvist.


Ett antal företag hade gått in med ekonomiska bidrag som garanti för de olika arrangemangen. Föreningarna borgade också med varsin slant. Detta var nödvändigt, för även om arrangemanget publikmässigt blev succé så gick det inte runt ekonomiskt. Så var fallet även andra året och då var Katrineholms-Veckan i fara. Det var först tredje året som det blev ett överskott på verksamheten.


Efter Rune Olsson kom 1987 Lennart Eriksson in som ordförande i ledningsgruppen. Lennart satte sin prägel på Katrineholms-Veckan och det var få arrangemang som han inte höll sin vakande hand över. Lennart efterträddes 2002 av Göran Karlsson som i sin tur avlöstes av Leif Öskog 2005. Ewa Lindström övertog stafettpinnen 2011, Leif Öskog var tillbaka 2012 och sedan 2013 är det Percy Hagberg som håller i ordförandeklubban.


De ursprungliga tankarna var att göra ett arrangemang som lockade folk till Katrineholm. Efterhand tenderade dock Katrineholms-Veckan att bli ett arrangemang för Katrineholmarna själva. I stort sett alla programinslag har haft fri entré och det ekonomiska överskottet har kommit från sponsorer. Två stora arrangemang som lades till efter fem, respektive sex år har satt sin prägel på Katrineholms-Veckan. KK-Joggen är löparfesten i centrum som är årets största idrottsfest med cirka 1.500 deltagare och 6-8.000 i publik runt banan. När Katrineholms-Veckan firar 30-årsjubileum så firar KK-Joggen 25-årsjubileum. Viktig för Veckans profil är också Restaurangtältet, som genom åren drivits av olika entreprenörer och som inte är någon del av idrottsföreningarnas verksamhet. Tältet och dess underhållning lockar Katrineholmarna till centrum oavsett generationstillhörighet.


Idén med KK-Joggen kläcktes 1990 av Christer Hellqvist och Katrineholms-Kurirens dåvarande sportchef Thomas Ejderhov som tyckte att Katrineholm skulle ha ett motionslopp av klass. KK-Joggen har en egen arbetsgrupp som sköter all planering av loppet. Ledare för arbetsgruppen har Torsten Linde, Mats Fredriksson, Linn Gustafsson och Håkan Gustafsson varit. Genom åren har stora insatser här gjorts av många. Utöver ovan nämnda förtjänar att nämnas bland andra Kerstin och Günther Odermatt, Conny Rosenlund, Leif Norman, Anders Nilsson, Mi Gustafsson och Hasse Eriksson.


Med åren har Katrineholms-Veckan också blivit en återvändarvecka för Katrineholmare i förskingringen. Med 30 år på nacken så är det mer än en generation som vuxit upp med det faktum att Katrineholms-Veckan vecka 32 är lika självklart som Kalle Anka på julafton. Kanske springer man åter KK-Joggen tillsammans med sina barndomskamrater eller så möts man i restaurangtältet för att prata gamla minnen.

 

(Delar av texten finns publicerad i Katrineholmsböckerna del III)